Konstnärsduon blablabor, bestående av Annette Schmucki och Reto Friedmann, har sedan de bildades år 2000 ägnat sig åt skapandet av radiokonst. I deras verk fungerar radion inte bara som ett medium utan är närvarande i alla sina funktioner, såväl tekniska som kulturella: en förmedlare av röster, av språk, en kommunikationsform. I alltifrån inspelade hörstycken, till platsspecifika installationer och performances har de utforskat detta medium och dess möjligheter.
”Radio is good when you can’t hear it”
Radioapparaten, som tidigare varit närapå omöjlig att separera från det som var ”radio” i det kollektiva medvetandet, har idag blivit mer av ett nostalgiskt föremål. Rektangulär, fyrkantig, beige, grå, liten och gjord av plast eller stor och gjord i trä; ett antal reglar, knappar, en inbyggd högtalare och en silvrig antenn som går att veckla ut och vinkla. Idag har föremålet blivit mer av en symbol för det som är ”radio”, och inte något som radions existens är beroende av.
Vad är då radio? Den generella definitionen kan sägas ligga i akten av att sända information, oftast via elektromagnetiska vågor, vilka kan tas emot av en eller flera mottagare. Vem som sänder, vad som sänds och vem som mottar varierar stort beroende på syfte, kontext och utrustning. Den radio som sänder nyheter, musik och diverse radioprogram till allmänheten är bara ett av många exempel. Men oavsett vilken sort det handlar om, så är sammanlänkningen mellan sändare och mottagare fundamental för dess definition.
Runtom i världen håller det sakta på att ske en förändring i vilken teknik som används för att sända såväl kommersiell- som public-service-radio till allmänheten. Den tidigare, väl etablerade FM-radion håller på att ersättas med DAB-radio, som istället för att sända analogt via elektromagnetiska vågor, sänder digitalt. Detta har exempelvis redan skett i Norge, där nationell radio enbart sänds digitalt sedan 2017; och i blablabors hemland, Schweiz, befinner sig en liknande omväxling i sitt slutskede, där samtliga FM-sändningar stängs ner efter 2024. I egenskap av ljudkonstnärer vars tidigare verk har kretsat mycket kring radion, blir denna förändring självklart av stort intresse för blablabor. Men trots att denna övergång har väckt debatter om alltifrån ekonomiska till tekniska möjligheter och svårigheter, så är det inte de praktiska frågorna som konstnärsduon intresserar sig för när de riktar sina blickar (och öron) mot fenomenet.
blablabors hörspel ”radio”, från 2017, utgår tematiskt från denna övergång, som i Schweiz då låg några år framåt i tiden. I stycket sitter en man vid sin amatörradiostation, omringad av en stor samling med gamla radioapparater. Han vrider på deras knappar, söker efter något, förväntansfullt lyssnar han efter det frekvensbrus som alltid tagit tystnadens plats när det inte har funnits några radiokanaler att fånga upp. Men allt han
hör är ett jämt sus. När radio slutar att sända analogt kommer de gamla FM- radioapparaterna inte längre att plocka upp mycket till ljud. Och, det karaktäristiska frekvensbruset som alltid legat mellan radiostationerna kommer då att tystna, vilket enligt blablabor innebär att radiomediet upphör att existera akustiskt.
”radio” är en sorgesång över detta faktum, och de hörstycken som Radioart presenterar denna månad kan alla ses som verser ur denna sång. Mannen i amatörradiostationen spelar in ett radioprogram och sänder ut det, trots osäkerheten kring om någon överhuvudtaget kan höra honom. I olika partier, bestående av uppradningar av ord eller fraser, mediterar han över radion som föremål, kommunikationsform eller ljudlig plats.
I beule am lautsprecher beskrivs en radioapparat som har sett bättre dagar: knapparna lossnar, frekvensmätaren flyttar sig inte som den ska, batteriet är svagt.
I fust (namnet på en schweizisk affär för hushåll och elektronik) pågår en slags ihopparning av olika sändningar och radioapparats-modeller.
I short range devices radas olika former av sändning upp, olika former av radio.
Och i überlagerrung radas olika sorters brus upp, bi-ljud och bakgrundsljud, i förhållande till språk och musik.
Alla dessa stycken är ackompanjerade av en el-gitarr som följer texten likt ett parallellt språk; ett ordlöst utforskande av samma teman. Allt som allt blir det ett utforskande av vad radion är, med utgångspunkt från dess materialitet; en objektiv, fysiskt betingad bild av objektet och fenomenet.
Frekvensbruset är en del av denna materialitet, trots att det i grund och botten är en teknisk biprodukt, något som egentligen bara pekar på teknologins bristfällighet i att skapa en direkt sammanlänkning mellan sändare och mottagare. Men biprodukter som dessa blir trots allt en del av helheten, och på ett eller annat sätt hittar vi sätt att förhålla oss till detta faktum. blablabors sorg över frekvensbrusets försvinnande kanske först och främst grundas i förlusten av ett ljud, en akustisk närvaro. Men stundtals händer det att verken i ”radio” antyder den påverkan som radions materiella egenskaper har på användaren. I stycket fine tuning sjungs det om akten att finjustera frekvenspositionen på en FM-radio, i syfte att hitta det renaste, klaraste ljudet. Akten är ett sökande, en rörelse genom bruset. Mottagaren måste lyssna aktivt för att hitta fram till sändarens meddelande, ett lyssnande som i de bästa av världar fortsätter när hen har nått fram till sin ideala ljudbild.
Commentaires